Locopilla

Idag har jag ätit val.
Om det vore en Synd eller icke - gott det varo.

I måndags föll jag i en lejdare här ombord när jag bärde.
Fick kartongen med brandsläckare över mig & landade på rygg.
Glajjorna for iväg & när luften gick ur mig kändes det som om tiden stannade upp.
Fick hemska tankar om att jag får bäras iland med krage & skenor.
När jag kunde andas igen & stönat mig upp på benen tog jag mig ner till sjukhytten.
Efter att skeppare Anette undersökt mig snabbt kom agenten till kaj & hämtade upp mig.
Väl på sjukhuset blev jag röntgad i två omgångar.
En för revben & en för nedre rygg samt höfterna.
Inget var brutet som tur var. Fick en stor lättnad där.
En led i bäckenbenet hade dock hamnat något ur position & trycktes in igen av doktor.
Stundvis gjorde det så ont att jag skakade & svettades okontrollerat.
Tydligen hade det slagit i så hårt att jag börjat blöda som över två bälten,
en mitt över ryggen och en strax över rumpan.
De var trevliga emot mig på sjukan även om jag var en klantig svensk med dålig syn & klädd i söndriga kalsonger & smutsig t-shirt.
Agenten var stavanger-bo & trevlig snubbe..
Utan dennes expertis vid inskrivningarna osv skulle jag inte fått röntgentid den samma dag.
Vi blev goda vänner & när vi kom ombord igen åt vi kvällsmat tsm med skeppare Finn.
Utmattad av smärta som en annan invalido somnade jag direkt därefter.

Äter 2000mg smärtstillande per dag nu men kommer imorgon börja trappa ned.
Annars är allt som vanligt igen förotum svullnaden & jag jobbar på som tidigare.

Fixar iordning brandstationen denna veckan.
Bygger hållare för tryckflaskorna,
får upp dräkterna & annan utrustning på träskivor som jag gängat fast i skottet.
Langar bild när det börjar bli färdigt.

Solen sken starkt under hela eftermiddagen & det passade utmärkt eftersom jag stod åg snickrade på maindeck.
Nu är klockan strax halv tio & jag är redo att nå bingen åter igen.

Tiden rinner på, räknade att jag har 23 dar kvar nu innan jag flyer hem till svearike.

/