6VeckorKvar



Härda ut, härda ut, beskriver delen av min dag jag tillbringade på skolan.
Vi gick från 8 till 17 idag och det var tungt och ovant.
Hade inte med mig något vidare käk,
så när jag kom hem kände jag en viss hunger -_-
Redovisningen av elschemat gick bra, iaf tror jag det, mr Bohman kanske misstycker.
Kände en viss stress och ånger kring detta så det är skönt att ha den bakom sig.
Imorgon är det bara EN lektion, underbart.
Men ingen sovmorgon, nope.
Skall klämma in ett träningspass innan lektionen efter jag varit hos banken osv.

Det är på dagarna ett år sedan jag startade bloggen,
hade inte direkt några visioner med den mer än att den skulle sprida inspiration.
Ett skede tänkte jag att den skulle vara anonym och skrivas på engelska,
ett tag trode jag att jag skulle driva den tsm med David Brolin,
någon gång tänkte jag att den skulle vara som ett konstverk,
- och sedan åkte jag ut på min första praktik,
använde bloggen för att medla vad jag hade för mig till mina nära,
medla känslor och tankar, men mest mina förhoppningar..

Sedan bara det flöt vidare och här är den nu,
svårdeffinerad och med betydligt mer läsare.
Jag har ändrat riktningar ibland, tappat läsare för att nå ut till andra,
ändrat skrivandestil och framtoning, ändrat kvalité, osv, osv..
Allt som ett exprimenterande och vidareutvecklande,
på en resa för att försöka hitta till vem jag är ut igenom bloggen.
Men jag börjar mer och mer förstå att jag ändras för varje dag,
det kommer aldrig bli en rak linje, kliché
men det finns endå en röd tråd genom mina återkommande kommatecken,
och det är inspirationen till ett slags välbefinnande.

Många kommenterar och tycker jag är otacksam eller pryd när jag inte publicerar allas kommentarer.
Men det finns en tanke bakom detta,
jag vill ha det så för att min blogg skall enbart uppfattas genom mina inlägg, dag för dag,
inte genom vad någon annan kommenterat eller lämnat för känsla.
Ibland väljer jag ut kommentarer som jag tycker går hand i hand med inlägget och publicerar dem.
Det är absolut inte så att jag skämms över att publicera en kommentar pga av vem som skrivit den!
Hallå eller ;) Jag känner bara att kommentarerna är till mig, jag uppskattar var och en av dem,
även om det är spam från den desperata 13 åriga "modebloggaren"!
Och om dem är till mig är det upp till mig om jag vill lägga dem under min post.
Se det mer som en utmaning, hehe

Tiden går fort..
Är bra att ha bloggen så jag kan gå tillbaka och se vad jag glömt från tidigare.
Missar hummerfisket helt iår, det är riktigt tråkigt,
men jag har många år framöver att se fram emot!
Nu får jag nöja mig med att se tillbaka.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0