Locopilla

Kul grej,
när jag gick för att chilla nere vid slottet med lite mackor,
kastade jag bröd till småfåglarna, runt hörnet kommer två svanar som fått nys om föda.
Jag tänker inte mer på det och kastar bröd till dem också såklart,
sen för att få en close-up på en av dem slänger jag bröd strax framför mig på gräset,
vågat, visar det sig,
när jag sitter där på min sten, med kameran i högsta hugg,
tänker jag att den antagligen närmar sig men går inte upp på land för den har respekt för mig,
men jag hade fel,
padonk* padonk*
så hade hanen kommit upp ur vattnet och stod på en meters avstånd och fräste på svaniska.

Jag gömde mig bakom kameran och tog många bilder, vissa blev riktigt sköna.
Efter att jag lugnat mig, för jag fick lite adrelalin, (han försökte bita mig i skon två ggr)
så slängde jag det sista brödet till hanen och lite till honan.
Fräsningarna avtar, fred träder fram.

Fem minuter senare är honan också uppe på land,
folk som går på slottspromenaden tror att jag är svan-pojken,
svanarna tog in mig i deras "circle of thrust", jag hade inget val.

Vissa turister kom och ställde sig bakom mig och tog kort,
jag som satt där på min sten kände en viss obekvämlighet,
svan-paret hade visserligen respekterat mig,
men inte turisterna, jag ville inte vara i krigszonen direkt.
Det spelade sig väl som tur var,

Jag satt där en 20 minuter innan det var dags att gå mot tåget,
speciell upplevelse,
svanar kan bli 130 år gamla, de håller kvar vid sin partner livet ut,



Tåget var förövrigt 1 h 40 min sent, vi hade ingen lokförare, bah plez,
han/hon kom med en buss från Nybro, bussen från nybro som tydligen var försenad,
lamt SJ, lamt.

Så när jag sent sent igår kom hit hem blev det god mat och en filmrulle med familjen,
helt slut somnade jag i mitt gamla och tomma rum.

Nu skiner solen utanför och jag skall sola lite och göra en fin frulle,
bra val att åka hem ändå, skall ringa Davie och se om han har tid att träffas.